Att ha fått en liten har gjort att den andra som egentligen inte är så stor har blivit jättestor. Att tiden inte alltid räcker till och att den lille som blivit stor inte klarar allt på egen hand skapar många gånger frustration ..
Men är han verkligen så stor?! Nej, trots att han har blivit storebror så är han ju fortfarande liten, och frustrationen och irritationen som alldelles för ofta uppstår, uppstår nog många gånger alldelles i onödan! Att vara trött och ha dåligt tålamod är en sak, men att få den lille att bli stor för att vi har bestämt det fungerar verkligen inte!
Just nu har jag ett samvete som gnager, å när den stora gossen vaknar ska han få många pussar å kramar!
Men vi ställer oss fortfarande frågan?! Hur stora krav får man ställa på en 3 1/2 åring, hur ska man gå tillväga? En barnpsykolog vid min sida tack ...
Vi har iallafall upprättat ett system jag och Kevin, eller mest jag, att när han klarar saker på egen hand så får han en liten stjärna på kylskåpet, 5 stjärnor å han får handla en leksak. Sen finns det stora stjärnor, men det får han bara en om han bajjar i toalett eller potta då han fortfarande bajjar i blöja. 1 stor stjärna= handla en grej! Men jag måste sluta skämma bort honom, inte en massa leksaker närsom, för då gör det ju ingen nytta ..
Super-nanny inspirerad må man kanske säga!
Vasså om man ska ta igen lite sömn!!!
Over and out!!
Memba
Vet precis hur du känner det, jag ångrar mig så många gånger när man faktiskt tänker efter. Leya är ju inte större bara för att hon blev storasyster :-/ Man får försöka tänka på att dom förhoppningsvis inte kommer ihåg den här frustrerande tiden och så får man hålla tummarna att man ändrar sig lite som mamma också! Vi lär ju också fortfarande!
SvaraRaderaKram
//Darling Pink aka Blindness :)
Sâ länge man är medveten och tänker efter sâ är det fin fint ;-) Jag har nästan varit ât andra hâllet med Alonso istället...
SvaraRadera